Varför måste folk kalla sig för saker dom inte är?

Nu skriver jag igen bara för att jag stör mig så mycket på folk som delvis kallar sig mamma,
 även fast ungen inte är född än.
Det är ju som om jag typ skulle säga att jag är två barns mamma, villket är inte är jag har en unge sen att jag har en annan i magen är en annan sak.
Varför inte vara skriva eller säga att man är blivande mamma?

Sen en annan sak, mammor som säger att dom är unga mammor fast dom fick sitt första barn när dom typ var 23!
Själv tycker jag inte att man är ung mamma om man fått sin första unge efter att man fyllt 20.
Sen finns det ju jätte unga mammor som om man typ är under 18, sen bara unga mammor 18 -20.
Eller kanske bara till och med 19?
Jaja vet iallafall bara tvungen att säga det eftersom att det faktiskt är väldigt irriterande.



En sak till vi var på H&M i veckan och skulle köpa byxter till Antonio.
Han har blivit så stor att vi fick köpa dom på stor barns avdelningen =)
Men iallafall så såg jag att det fanns såna här byxor till små barn.
För det första fy fan vilka fula byxor, vem har på sig sånna.
För det andra stakars unge som får sånna, ser ju ut som att dom går med byxorna fulla med bajs eller så.
Nej sånna skulle jag aldrig köpa till Antonio eller någon annan för den delen.



Varför?

Det är några som undrat varför min familj är oroliga för att jag är gravid.
Sanningen är att jag inte riktigt vet.
Kan tänka mig för att dom inte tycker att min man är bra nog för mig för att han har sina problem.
Eller för att vi kanske inte är så jätte duktiga med att städa, även om det inte är jätte smutsigt blir det ju skitigt ibland.

Jag skulle nog säga att jag tycker att Antonio är 100 gånger viktigare än att hålla på att städa helatiden.
Som när man går till öppnaförskolan är det alltid mammor där som säger att dom aldrig har tid att lika med sina barn för att dom altid städar eller håller på.
Vistt att det inte ska vara stökigt men att ta sig tid att leka med sitt barn är ju faktiskt viktigare så länge det inte är äckligt hemma.

Förra onsdagen så var min mamma och syster här hemma hoss oss, dom ville prata om situationen.
Redan efter tre min fick jag nog, dom blev som värsta förhöret.
-Hur har ni tänkt er.
-Var det planderat.
Massa skit, jag är vuxen inte fan ska jag behöva sitta och berätta för dom hur allt är planerat.
Eller ens om bebisen var planerad vad spellar det för roll för dom.
Båda barnen var planerade, Hallå smartare än så är jag faktiskt.
Om jag inte skulle vilja ha barn så är det ju inte så svårt att inte bli det.

Jaja det slutade med att min man satt själv och pratade med dom och innan dom gick sa jag att jag inte ville ha någon kontakt med dom längre.
Dessutom sa jag att jag inte tycker att man kan säga vad söm helst bara för att man är chokad.

Som min mans mamma förra gågen hon sa
- Jag tänker inte bli glad, jag täncker inte ställa upp.
Sånna saker,
Men sen när Antonio föddes så sa hon hela tiden
-Jag är världens ståltaste farmor!

Det är det jag menar med att dom inte kan tro att dom kan säga vadsom helst och sen när bebisen är född förvänta sig att jag har glömmt det.

Det tog säkert 10 - 11 månader innan det började kännas helt okej att Antonio träffade sin farmor.
Tänk sen när ungarna bli gammla och frågar oss om mormor och farmor blev glada när dom fick reda på det.
Ska vi då hitta på och säga ja , eller ska dom få bli ledsna när vi säger nej?

Varför!?

Sitter här och tänker på en sak.

Jag stör mig som fan på tjejer som Alltid måste smånka sig och fixa sig en massa innan dom går utanför dörren!
Om dom bara ska till ica typ så måste dom fixa sig eller bara till tvättstugan.
Som min mans syster, han frågade om hon skulle följa med och handla.
Så sa hon ja kanske men
- jag måste sminka mig tvätta håret och byta kläder först.
- Bara för att gå och handla.
 -Jaa.
Ursäkta mig men väldigt töntigt, hon är typ 13 år!
Det finns väl viktigare saker att tänka på än sånt.
Så säger min man att alla tjejer håller på så i den åldern, men fuck no!
Jag gjorde inte det, mina kompisar gjorde aldrig det heller.
och bara för att vi inte gjorde det betyder det ju inte att vi typ var mobbade.
Om vi får en dotter så ska jag fan lära henne att hon är vacker som hon är, vilket hon också kommer bli =)
Som min kompis dotter hon kommer med al säkerhet bli jätte söt och vacker, hoppas inte hon också börjar hålla på så när hon är liten.
Ja menar när man han en dotter på typ 12 13 då är det ju föräldrarna som bestämmer, det är ju bara att inte köpa smink till dom eller säga till andra att man inte vill att dotter ska få smink i typ julklapp.
Vilket självförtroende kan man ha om man sminkarsig som vissa gör tusen kilo brunkräm, maskara över hela fejset.
Man kan ju knappast sminka sig själv i den åldern, dom som gör det ser ju kanske mycket ut som horor.

Inte bara smink utan också klackskor, och handväskor.
Det är helt hämskt, kan inte vuxna bara låta barn vara barn?
Det är ju endå föräldrarna som bestämmer!

Om man låter sina baran växa upp tidigt då är det ju större chans att dom börjar supa festa och ha sex mycket tidigare.
Det borde man tänka på!
Inte konstigt att killar ser ner på dom flesta tjejerna! 

Bebis

Sitter här och tänker på en sak.
Bebisar!
Antonio är ett litet mirakel tycker jag, men kan vi verkligen ha samma tur igen?
Att inte få missfall och verkligen få en liten frisk bebis?
Tycker att det är väldigt läskigt att tänka på.
Sammtidigt finns det ju folk som har tio friska ungar så varför skulle inte vi få bara en till eller två eller tre =)
Eller ja nio friska till för!?

Dessutom om jag nu blir gravid igen, så tänker inte vi berätta det för våra familjer.
Varför?
Jo det är enkelt, ingen av våra mammor blev så specigellt glada förra gången.
Så dom skulle inte bli det nu heller, tror inte min syster heller skulle bli det.

Därför tänker vi bara berätta det för kompisar som vi vet blir glada så man slipper höra massa tråkiga komentarer.
Det är faktiskt vårat liv och våran familj.
Visst dom kan säga vad dom tänker, men om dom säger som förra gången som
- Vi tänker inte ställa upp
- Vi tänker inte bli glada när bebisen födds.

Ja vill bara säga att jag ville vid ett flertal tilfällen slå till dom!
Bara för att ni inte lyckats föda några egna barn, så bli inte putt på oss för att vi lyckas!
Bajs på er säger jag bara!

Jävla rasist!

Kollade på moncans.blogg.se och såg att det fanns någon som heter kissies och typ klagar på unga mammor och sånt.
Så jag gick in på hennes blogg och såg att hennes senaste inlägg heter :

Rör mig inte, Mexicanare!

"Jag blir inte nojjig över saker som står i tidningar, men en nyhet som har fått mig att hålla för munnen när någon hostar eller byta plats om en person som ser ut att komma från Mexico är Svinfluensan.. Här kan man läsa om att den kan ha nått Sverige nu, läste för någon dag sedan att den var i Finland och DÅ fick jag panik, gissa om jag har ont i magen nu då? Speciellt med tanke på att jag har nyss varit sjuk..

Eftersom jag har blivit så fruktansvärt nojjig kommer jag gå till läkaren och kolla mig, och jag kommer inte röra en enda människa som ser lite grå ut. No way, jag tänker inte bli smittad! Och är du Mexicanare håll dig undan från mig, jag kommer springa ifrån dig snabbt som bara den.

Tur nog kan man läsa i artikeln att kvinnan blev frisk, hon mår bra nu men hennes symtom var väldigt milda därför ska man vara riktigt försöktig! Det finns ju läkelmedel stod det också, visst det lugnar ner mig men fyfan för Mexicanare just nu alltså..
"

Fy fan för henne säger jag bara.
Hoppas ett gäng Latinamerikaner kommer och slår ner henne, precis vad hon förtjänar det.
Blonda idiot!
Om jag ser henne på stan ska jag gå fram och hosta henne rakt i ansiktet och säga att jag precis kommit hem från Mexico!
(Inte för att jag kommer från Mexico)
Men nästan och det vet ju inte hon! Ha!
Moget av mig va :P haha

Idioter!

Igår var jag riktigt förbannad, men orkade inte skriva om det.
Så jag gör det nu.

Igår var jag inne på Familjeliv.se
Där var det en mamma som undrade om hon överreagerade på att hennes 1åring fick smaka cider.
Så var det en mamma som sa att hon hade låtit sin lilla unde smakat på champange utan typ bry sig.
Nägon annan som lät sin 1åring smaka på öl ibland.

Va fan! Är dom sjuka eller?
Om någon skulle låta Antonio smaka på alcohol skulle jag fan döda dom. eller iallafall förbjuda dom att någonsin träffa honom igen!
Även om det är jätte lite alcohol i så låter man inte ett littet barn smaka.
Vuxna tycker man ju kunna veta lite bättre!
Så är det några där som säger att det även finns alcohol i vanligt livsmedel, men det är väl inget skäl till att låta dom smaka på vuxen dricka!?
Så dom som låter sina små barn äta chips, choklad, och dricka cola.
Varför lära ett litet barn sånt, dom behöver inte ens veta att det finns.
Dom har ju hela livet på sig att äta godis och sånt när dom blir större!

Blir så förbannad, ens barn är det viktigaste som finns inte fan ska man ge dom massa skit dom inte behöver!
Ska dom inte låta barnen prov röka också?
Jävla idioter!!!

Familj?

Jo jag sitter här och tänker på en sak som jag inte förstår.
Min man kom hit till sverigen när han var 7 år, och hans syster när hon var 5.
Det jag inte förstår är hur man kan älska ett barn som är så stort när man "får" dom.
Eller alltså jag förstår att man kan älskar så men, man kan ju älska vem som helst.
Det jag menar är hur man kan älska någon som sitt eget barn.
Eller hur man kan älska en kvinna som sin mamma när man är så stor.

Varför vill man ens ha så stora barn?
Inte för att vara elak men jag tror inte att min svärmor adopterade dom för att hon ville hjälpa dom äldre barnen utan att dom var så stora och dom behövdes inte tas om hand på samma sätt som en liten bebis behöver.


Samma sak med han "syster" hur kan han älska henne eller ens räkna henne som han syster?
Dom har kännt varandra i typ 5-6år.

Det är ju inget, jag har ju lixom en jätte bra kompis även om inte vi har samma  "mamma" så skulle jag ju lika gärna kunna räkna henne som min syster.
Vi har kännt varandra i typ 19 ½ år. Utav snart 20 år.
Jag älskar min syster för att hon är min syster även om inte biologiskt. Vi har ju vuxit upp tilsammans.
Vi har samma mamma här. Jag har kännt henne hela mitt liv som min syster.
Min bror är en annan sak även om vi inte bor i samma familj så är han ju min bror biologiskt.
Därför spelar det ingen roll om vi vuxigt upp tillsammans jag älskar honom endå.

Jag förstår det bara inte.
Det skulle vara som att jag adopterade en 6 åring och räknar den ungen som min egen!
No way säger jag bara, skulle inte kunna det.
Även om jag inte hade kunnat få barn hade jag aldrig adopterat.
Antonio är av mitt kött och blod, han är min bebis!
Inte någon annans bebis. Eller ja okej han är ju min mans bebis också =)*
Han är inte någons misstag eller någon betydelselös.
Antonio är min prins han är mitt allt.
Jag älskar honom så sjuk mycket att jag kan göra vad som helst för honom.
Om någon jävel skulle skada honom då jävlar! 

Hahah nu måste jag sluta skriva bara tanken på att någon kan skada honom gör mig riktigt förbannad.
Så det är bäst att jag slutar skriva innan jag skriver mera elakheter!

Sluta spana in min man!

Fan fan vad jag bli arg och irriterad, varje gång vi är ute på stan och min man bär runt på Antonio är det alltid massa idiot brudar som spanar in min man.
Rättare sagt vart vi än är.
Va fan hitta en sigel kille att spana på istället!

Eftersom att dom spanar in min man så måste jag ju glo arg på dom för att dom ska fatta att dom inte ska kolla.
Varför tycker alla att det är sexigt med pappor!
Eller gulligt att en pappa går runt med sin unge?
Eller ja det är klart att det är gulligt men inte på det sättet att man ska spana in dom.
Iallafall in min man!

Släkten är verkligen värst!

Berättade ju igår om att min man hade bråkat lite med sin mamma om sommarstället i skåne.
Måste faktiskt säga att jag inte tycker att hans släkt är riktigt klok.
Hanns mormor och morfar dog för några år sen då kanse min man var 19, då ärvde hans mamma och hennes syster så klart saker. Men även hans äldre kusiner, men inte min man.
Va fan, hallå varför fick inte han något för, för att han är adoptera? och igentligen inte tillhör familjen? Eller?

Dessutom så får han inte vara delägare för sommarstället i skåne, visst vi har inga pengar att köpa inn oss men det är väl inte så svårt att sätta hans namn på ett papper!
Både jag och min man är ju delägare i våran lägenhet även fast vi inte köpt den.
Tydlgen så har inte vi någon rätt att vara själva på hans mammas sommarställe för att vi inte har några pengar och inte är lika fina som dom! Eller för att vi är Latinos? Jävla idioter!

Fan va jag blir sur och dom måste jag bjuda på Antonios kalas.
Hanns mamma verkar tro att hon kan köpa min mans kärlek.
Så om vi typ får lite pengar till Antonios kalas så är allt glömmt.
Fan Fan Fan jag är så jälva arg!!
Ja menar att dom behandlar oss på det sättet, men tänkt när Antonio blir större
Inte fan vill jag att han ska känna sig kränkt av sina släktingar bara för att hans mamma och pappa
är utlänningar och inte är rika idioter.
Fan Fan Fan Fan Jag är så jävla arg nu, så jag kan inte fotsätta skriva mera.

Kunde man inte bara få en normal släkt!?
Se bara vad pengar gör med människor!


Planer för framtiden

Jag måster verkligen börja träna så här kan vi inte ha det, haha
När jag var hemma hoss mamma vägde jag mig och jag väger 56,7 (uchh)
Inte bra, sist jag vägde mig vägde jag typ 55 så det är ju inte så bra.
Innan jag blev gravid vägde jag typ 54, vilket jag tycker är ganska lagom,
det låter så mycket men ja menar jag är ju 162cm så det kanske inte är så mycket.
52 låter väldigt lite, men jag vet inte.
Min man har också gått upp lite i vikt så jag tänkte att han och jag kanske skulle träna tillsammans.
Men jag vet inte vad vi ska träna, för det första är det ju jävligt dyrt med allt, sen måste vi ju fixa barnvakt.
Vågar inte lämna honom hoss folk jag inte känner, litar inte riktigt på någon när det gäller att ta han dom min lilla prins.
Okej min mamma och syster, men det är typ dom.

Vi eller jag har också bestämt att om jag inte redan nu är gravid så ska vi vänta två år till, så lagom till när Antonio är tre så kan nästa bebis komma, tänkte att det kan vara bra att plugga klart och sen jobba ett tag innan nästa.
Haha men det blir ju nästan aldrig som jag planerar så vi får se hur det blir.



Antonio ska börja på dagis om ca 4 månader.
Jag vill inte det =(
Han är ju så liten.
Men han komer säkert tycka det är jätte roligt, det är nog bara jag som inte kommer att gilla det.
Jag kommer sakna honom som en galning!
Måste nog öva på att vara borta från honom, har bara varit borta typ fyra timmar,
 högst två gånger bara.
Det har väl inte varit så jätte farligt,
men tanken på att han ska vara med massa 
gammla dagisfröknar, som jag inte känner är inte så jätte roligt.
Tänk om någon dum unge är dum mot honom!
Neej uchh för det!

Nu ska jag nog kolla lite på tv.
Godnatt!

Unga mammor

Har tänkt på att man sett väldigt mycket om unga mammor hela tiden, på massa olika tv-pogram,
i tidningar och man hör om dom på radion.
Men inte nog med det nästan alltid när gom intervjuar mammorna så har dom något "problem".
Problem kanske är fel sak att skriva men jag vet inte vad jag ska säga annars.
Men som tex.
Att dom har haft problem när dom var yngre typ bott på behandlings hem
Dom bor hemma
Dom är ensammstånde
Dom får hjälp av soc
eller något annat.
Jag menar absolut inte att det är något fel med något av dom sakerna.
Men jag menar bara att man nästan aldrig får höra om någon mamma som inte har "problem".
Då kan man ju undra om människor bara är intresserade av mammornas problem, eller om alla unga mammor har det så!?
Som på typ unga mödrar där har ju alla något av dessa "problem"
Bara något jag tänkt på!

Grrr på mig!

Sitter här och kollar på andras bloggar, måste säga att jag känner mig ganska mobbad, haha
Det finns ju tydligen massa unga mammor som inte bor så långt härifrån som träffas typ hela tiden och gör massa roliga grejer. Medans jag sitter hemma hela dagarna. Grrr på mig.
Men på onsdag så ska jag kanske träffa en ung mamma som bor här i närheten, hoppas det går bra så kanske jag kan träffa lite nytt folk som faktiskt har bebisar och bor ganska nära.
Blir lite konstigt när man träffar kompisar som inte har barn, känner att jag inte har så mycket gemensamt med dom längre, men dom har ju typ aldrig tid att ses iallafall.

Min bästa kompis har en liten dotter vilket jag tycker är jätte kul, men dom bor ganska långt bort.
Men jag hoppas att när Antonio och hennes dotter blir äldre att dom blir jätte bra kompisar, hihi.

Vet inte vad jag ska hitta på i dag, Antonio sover och har sovit typ en timme nu.
Min man är på väg hem, barnvakten glömmde sin mobil här i går så han skulle åka och lämmna tillbaka den.
Barnvakten bar föresten min mans typ bästa kompis och hans tjej.
Kompisen ska dessutom bli gudfar till vårat nästa barn, haha det är bestämt.

Men hallå!

Min lilla plutt sover, han åt bara lite grillad kyckling innan han somnade.
Nu sitter jag här och funderar på vad Antonio ska få i födelsedags present.
Har ingen anning om vad jag ska köpa...
Kläder, leksaker, saker????????
Så svårt kan det väll  inte vara att komma på något att köpa.

Imorgon eller idag vet jag inte vad vi ska hitta på det finns ju inget roligt att göra!
Eftersom att Antonio äter så dåligt kan man ju inte hitta på något då bli han bara gnällig och trött.
Aja ska snart sova skriver mer senare i dag.


Idag

kl är nu nästan 11, orkar nästan inte skriva.
Kom hem kl 7 tror jag, Antonio och jag var och fikade med några kompisar.
Vi satt och snackade om skoltiden.
Som tex vi var elaka mot en tjej som följde efter oss, men nu när vi är lite äldre så förstår vi att alla som var lite konstiga hade en anledning att dom var som dom var, sånt förstår man ju inte alltid när man är yngre.
Man kan kalla någon för cp eller damp barn utan att igentligen veta vad det betyder.
Det var väl det som hände när vi var små men också för att ungar för det mesta är konstiga.

Det var väldigt trevligt att träffa dom, men det kändes verkligen att vi är väldigt olika dom snacka om massa författare och poeter eller vad det var som jag aldrig hade hörtalas om, sen jobb problem eller skolproblem.
Det händer ju massa i mitt liv men på ett väldigt annurlunda sätt, så jag kan inte prata med dom om det på sättet som dom kan prata med varandra.

Nu orkar jag inte skriva mera, är så trött att jag knappt vet vad jag skriver godnatt

Gammla minnen

Antonio sover äntligen, han jag och mamma har varit och köpt en ny barnvagn.
Det blev en blå emmaljunga, jätte fin eller inte jätte fin men mycket finare och bättre än den vi hade innan.
Den gnisslar iallafall inte så man blir helt galen.




Nu sitter jag och lyssnar på massa gammal musik,
Westlife för tillfället, haha
Jag och min kompis Jenny älskade dom när vi var små, vi var helt galna.
Vi lyssnade alltid på dom och snacka senaste skvallret.
Vi gick på konserter, hade alla skivor.
Jag hade en hel vägg full av affischer med dom, jag och mamma åkte till och med till
Írland för att hoppades på att få träffa dom, vilket jag var nära på att göra vi var inte på ett shopping center där dom
sa att dit brukade alltid nägra av killarna i westlife komma.
Så jag köpte en egen tryckt westlife tröja och nöjde mig med det.

Green Day var också en period men det var när jag var lite äldre och jag och min
kompis Affi lyssnade som galningar på dom, det var as kul.
Jag och mamma och syster åkte till göteborg bara för att jag ville gå på deras konsert..
Den var helt grym, jag fick gå helt själv eftersom att ingen av dom gillar dom.

Backstreet Boys var också en galen period jag min syster och våran kompis Maya älskade dom
vi hade massa bsb tröjor, kepsar och en massa sammlar kort.
Vi gick på konserter och väntade utanför hotell i någon timme bara för att få se dom.
Men i min klass var det bara jag av tjejerna som lyssnade på dom, alla andra lyssnade på spice girls, villket
jag tyckte var hur fjantigt som helst.

Helt sjukt va knasig jag va när jag var liten, haha
Men jag hade ju iallafall jävligt roligt, vilket är huvud saken när man är liten.


Nej!!!

Antonio sover och vi har äntligen ätit middag,
kl 6 började jag göra pannkakorna men det blev inte klart förens halv 9.
Min man började steka men det gick inte så bra så jag fick ta över, haha
Nu har vi allafall ätit och nu sitter jag vid datorn.

Min syster och mamma var här enstund tidigare i dag mamma skulle hjälpa till med gardinerna, men vi hade inga pluggar så det gick inte så bra.
Min syster som jobbar på dagis berättade iallafall att dom skulle till slottet i morgon och fira viktorias namnsdag, villket jag tyckte var väldigt töntigt och onödigt och det sa jag till henne så sa hon
 att Antonio också troligen skulle få göra det när han börjar på dagis,
men så sa jag att han inte skulle få det, så undrade hon varför, ja svarade för att han inte är svensk och det är bara töntigt. Då började hon tjafsa om att han visst är det för att han är född här och är svensk medborgare.
Vilket gjorde mig riktigt förbannad för det gör honom inte till svensk, jag är inte född här min man är inte född här inte mina föräldrar heller inte min mans föräldrar heller. Vi är inte svenskar!
Det skulle vara som att en en svensk mamma och en svensk pappa födde ett barn i Kina inte fan blir unge kines för det.
Eller som att Antonio hade födds i Afrika inte blir han afrikan för det, det är bara riktigt och töntigt!
Antonio är halv Guatemalan och halv Colombian!


Att vara ung mamma

eller ung och ung själv tycker jag att jag börjar bli gammal, snart 20 år.
Jag läste iallafall nyss på kanal5 och att vara ung mamma. Där var det en mamma som sa - Jag var 15 när jag fick min dotter jag hoppas bara hon inte gör samma misstag.
Vadå misstag, visst att man kanske inte vill att ens egna barn, ska få barn som unga men säga att dom är ett misstag det är ganska elakt.
Vi har haft det tufft sen Antonio föddes men han var absolut inget misstag.
Fast det är inte han som gör det jobbigt, utan soc.
Tydligen har dom fått för sig att min man och jag som unga föräldrar inte skulle klara det, det hade dom fått för sig redan innan han föddes vilket jag tycker är jävligt  diskriminerande.
Anledning till allt detta var för att vi inte är så duktiga på att städa. När han föddes behandlade  dom oss som att vi inte kunde ta hand om honom alls.
Idioter!

18 December

Nu sitter jag här vid datorn och ska försöka att börja blogga lite, får se om det går bra.
Idag har min hund Lima varit hemma hos oss, hon bor vanligtvis hoss min mamma.
Men idag har hon i allafall varit här, Antonio älskar när hon är här, mamma kom och lämnade henne när Antonio åt frukost. Lima blev glad som vanligt att koma hit och sprag runt som en galning och antonio vände sig i stolen och försökte följa henne med blickan så när han inte hittade henne, försökte han kolla under stolen, Han är så gullig när han gör så.
I morgon, i dag rättare sagt så ska vi på 8månaders kontroll på bvc. 
Och så ska vi försöka städa också, något som vi inte tycker om men det måste ju göras =)
Snart är det ju jul då måste det vara fint och städat.

Nyare inlägg
RSS 2.0