Är Asperger det nya!?
Fy fan säger jag bara!
LÄste på familjeliv där en pappa skämdes för sin son för att han gillade kyrkor och blommor och då trodde tydligen mamma att han hade Asperger alltså snälla små hjärnlösa människor tänt till lite och läs lite om olika diagnoser innn ni uttalar er!
Bara för att han är kille och gillar blommor!? stakars unge och ha sånna föräldrar! och om han nu skulle ha Asperger eller något annat, fan det är ett litet barn!
Jag hoppas så klart att våra barn inte får någon diagnos men om dom får det vad är det med det då?
Dom är precis samma människor som jag älskar nu och alltid kommer att älska och jag kommer aldig skämas för dom vad dom än gör!
Nej fy fan för en del föräldrar alltså!
Föräldrarfritt
Helt jävla sjukt!
Visst om barnen skulle varit över 15 men va fan en liten var 8år!
Hur fan är man pantad som förälder om man får med på att låta sitt barn vara med där!
En mamma säger att det är hennes fel att sonen inte kan göra något själv... ungen var typ 8 eller 9 år hur stora krav ska man ställa på sin unge?
Nej uch jag tycker det var jätte sjukt och hur kan man som förälder bara sitta och titta på och tro att det här är bra för ens barn?
Vill man att barnen ska hjälpa till hemma varför tänker man inte på det från början?
Jag kan ju inte sitta här och tro att Antonio kommer lära sig att laga mat och städa om jag inte ställer dom kraven på honom att han ska lära sig det.
Fy på dom föräldrarna det är allt jag vill säga!!!
För er som missade första avsnittet kan ni kolla här
Varför försvara någon man inte känner?
Vi säger att det är två tjejer som bråkar och tjej nr 1 får elaka kommentarer och då måste plötsligt alla som läser hennes blogg försvara henne.
Men varför vad vet dom om tjej nr 2!?
Visst känner man någon är det klart att man försvarar men hur kan man göra det bara för att man läser någons blogg?
Tjejen nr 1 kan ju vara genomfalsk och bara hitta på en massa skit eller hur.
Jag tycker det är lite läskigt att människor är så.
Men men
Lyxfällan
Lyxfällan tycker att folket som är med bara tror att man kan få saker serverade på silver fat och hallå vad gjör dom för folket då?
jo precis det serverar allt på silver fat!
Dom senaste hade en massa massa lån kvar och vad händer lyxfällan fixar deras trasiga bil för att dom måste kunna åka till jobbet.
Hallå det finns något som heter buss eller cyckel!
Varför ska dom få lyxen att få deras bil fixad när dom själva satt sig i skiten?
Nu kollar jag på arga snickaren och den familjen har köpt ett skit hus och dom bor där med en liten unge och nu får dom hjälp med allt.
Har folk inget vett kan folk inte ta hand om sin ekonomi och sina hus själva!
och är det sånna som ska få hjälp!
varför kan inte vi få vara med i sånna fall!
vi skulle behöva röja upp här hemma! fan kom hem hit istället och fixa det gratis åt oss!
Fy fan vilka idioter det finns!
Som utsätter sina barn för den här skiten!
Fan va folk håller på!
Måmga tycker att det är okej att låta sin 7åring ta hål i öronen för att H*n vill det men inte en bebis för att bebisen inte har egen vilja.
Men allvarligt hallå vad vet en 7 åring om konsekvenser och hur kan NI vara så säkra på barnet inte kommer att ångra sig efter typ en vecka eller ens en dag.
Allt om barnen handlar om vad föräldrarna bestämer fram tills barnet faktiskt är stort nog att fatta vad konsekvenser innebär.
Hur kan man då tycka att det är mer rätt att en omogen 7 åring får välja själv att ta hål i öronen?
Sånt stör mig otroligt mycket!
Varför varför varför skulle Isabel bli arg på mig för att jag valde att ta hål i öronen på henne?
Det finns lixom 90% chans att hon kommer vilja ha det när hon blir stor i alla fall och visst vill hon inte ha det så är det bara att ta ut dom!
Herre gud vi som tycker det ser fel ut va fan SLUTA vara så jävla fega och skriva det på bloggar och inlägg och nästa gång ni ser en bebis med hål i öronen GÅ fram och säg det till personen iställer och SLUTA vara så JÄVLA fega!!!!
För det är precis sånt jag menar med att folk verkligen gömmer sig bakom sina bloggar och säger att dom tycker si och så om saker men i verkligheten skulle dom inte säga ett skit om saken!
Så varför ens bry sig om ni inte ens VÅGAR stå för saken!!!!
Jag tänker inte ta bort inlägget men jag stryker över för att jag som en del andra kanske överdriver lite precis efter man blivit arg
Måste du tråga din fru/man om lov?
Det jag vill ta upp här är människors syn på att fråga om lov.
Jag har reagerat många gånger på att folk som bloggar har bloggat om just det men aldrig själv fått frågan.
För någon dag sen så pratade jag och min man med hans kompis och det var något som min man sa att han skulle fråga mig om innan han kunde svara.
Kompisen sa då "Vadå behöver du fråga din fru om lov?
Det ska du inte göra, gör det du vill."
Folk som inte fattar ser det väl på det sättet att jag bestämmer över min man och att han inte för bestämma något själv.
Att han inte har någon egen vilja och bara lyder mig.
Grejen med ett äktenskap och att ha en egen familj är att ha respekt för varandras viljor och önskemål.
Är man gift så har man valt att leva livet ut tillsammans och det betyder att man ska ta gemensamma beslut och man kan inte bara göra hur man vill när som helst.
Har man dessutom barn tillsammans så har man ansvar för dom båda två.
Självklart får och ska min man göra saker själv inte bara planerat utan spontant också men då måste vi ju prata om saken tillsammans.
Varken han eller jag kan inte bara sticka iväg när det passar oss.
Hade vi inte haft barn eller varit gifta så hade det ju varit en helt annan sak.
Det är det folk inte respekterar att vi är gift och har två barn han är inte bara min töntiga pojkvän eller festman eller sambo nej han är ju faktiskt min man och då har man valt att ta gemensamma beslut och respektera varandra.
Läste också på någons blogg att dom tyckte att det var fel att h*n var tvungen att fråga sin man/fru om h*n fick lov att köpa en dyr grej.
Det är inte konstigt det heller jag kan inte gå och köpa något dyrt utan att fråga min man om det först för vi har en gemensam ekonomi det jag jag inte frågar om jag får köpa det är när jag köper kläder till barnen.
Så nu alla ni som klagar på par som frågar varandra om dom får "lov" av göra saker tänkt på varför dom gör det.
Hur kan människor vara så grymma?
Min man kom in i köker när jag lagade middag och sa "jag undrar om Antonio är lik mig som liten"
Jag kollade på honom och sa att jag tror att han är jätte lik dig och då för första gången insåg jag att det vara så liten min man var när han bodde på gatan hur han blev utslängd från ett fler tal familjer hur dom lät honom sova på bara golvet inte gav honom mat för att inte tala om att han inte fick någon som helst kärlek.
Jag fattar verkligen inte hur min man kunde överleva tills han var 6år på gatan med människor som behandlade honom värre än en hund.
Fy fan säger jag bara!
Vad är det för fel på människor igentligen!!
Det är hemst att man kan göra så mot ett litet barn och fatta vilket tur han hade som faktiskt räddades av röda korset.
Min man är ju inte direkt ensam om det här och det är hemst att barn behöver leva så
fan barn blir våldtagna mördade tvingade att vara med i gäng eller gerillan.
Om jag var rik kan jag lova att jag skulle ge nästan alla mina pengar till central och sydamerika så att barnen där skulle få det bra.
Men tyvärr kommer jag aldrig bli så rik att jag kan hjälpa alla eller kanske inte ens någon.
Att skicka pengar till dom länderna är ju inte direkt säkert eftersom att det finns massa idiot F****R som tar pengarna.
Men fatta om folk som var ganska eller riktigt rika skickade pengar eller åkte dit och hjälpte till att bygga hus skolor och så skulle det i alla fall bli en stor skillnad så varför gör inte folk så?
Jo för att dom är själviska jävla F som bara tänker på kläder fina lägenheter fina bilar eller dyra barnvagnar!
Äldre föräldrar tråkigare?
Man ser nästan aldrig äldre mammor och pappor som leker med sina par i lekparken dom sitter mest och läser tidningen eller bara står brevid och kolla på.
På tunnelbannan eller bussearna står dom också bara brevid pratar nästan aldrig med sina barn gullar inte.
En annan sak jag reagerat på är när man hör föräldrar säg att dom inte hinner leka med sina barn för att det finns så mycket som behövs att göra hemma som typ tvätta städa laga mat osv.
Men man har ju alltid ett val det man vill kan man.
Jag skulle aldrig kunna välja att städa tvätta osv varje dag istället för att leka med mina barn.
Mina barn är det viktigaste som finns och att alltid sätta om först är det viktigaste.
Varför skaffar man barn om man tycket att städningen, karriären och att läsa tidningen i parken är viktigare.
Jag förstår verkligen inte det.
Hur jobbigt är det igentligen att sätta sig på en gunga och gunga lite eller att åka lite rutschkana eller leka lite i sandlådan?
Kan någon svara på det för jag undrar verkligen.
När Maya och jag var på Andyslekland var det bara vi som lekte med våra barn dom andra att och fikade eller som sagt läste tidningen.
Varför varför varför sånt irriterar mig verkligen att man inte kan lägga ner tid på sina barn!!!
Dumt påhitt
Tryckar man på den så ringer den igen efter tio min och på dom tio min så hinner man ju somna om och eftersom att man efter ett tag lär sig exakt vart knappen sitter på mobilen är det ju lätta att trycka på den i sömnen.
Vilket leder till det är riktigt lätt att försova sig eller vad tycker ni?
Det bästa borde ju vara att den typ får olika signaler varje gång eller att man typ ska slå in en 2 eller 3 siffrig kod för att sätta på snooze.
Dom senaste dagarna har jag satt kl på kvart i 8 men till slut har vi vaknat vid 20 i 9 det betyder att jag tryckt på knappen ca 5 eller 6 gånger utan att ens tänkt på det.
Det här med unisex kläder igen
Som sagt sagt kommer jag absolut inte göra någon skillnad på dom överhuvudtaget mina barn är precis lika mycket värda ovasett om dom är killar eller tjejer.
Samma sak när det gäller att hjälpa till hemma ska det inte vara någon skillnad precis som att både jag och min man hjälper till lika mycket.
Det som gör mig lite irriterad är att det finns folk som säger att man sla låta barn vara barn och att dom ska få ha barn kläder.
Alltså unisex kläder.
Enligt mig är alla kläder barn kläder det är bara dom vuxna som gör skillnad på kläder.
Barn bryr sig inte om någon har hel rosa eller hel blått alltså ska man kunna klä sina barn med vilka kläder man vill utan att dom vuxna ska bahandla dom olika.
För det är ju just det som är promlemet att vuxna gör skillnaden!
Men till det jag ville komma jag tycker inte att folk har någon rätt att klaga på mig för att jag klär mina barn i det jag tycker är fint men därimot tycker jag att det är elakt att man klär barn i otroligt fula unisex kläder med typ hundra olika mönster och färger varför?
jo för att jag antar att ingen av föräldrarna själva skulle vilja ha dom kläderna och alltså tycker jag att det är mera fel att man använder sina barn på det sättet.
Skulle vara en sak om föräldrar också ville ha sånna kläder men så är det ju knappast!
Mammor och pappor som har "unisex barn" klär sig ju själv enligt könet.
Så varför som sagt använta sina barn för något dom själva inte följer!
Som sagt ja klär mina barn i det jag tycker är fint och det jag själv skulle tänka mig att ha på mig.
Jag köper inte en massa kläder till dom men tex star wars eller barbie för sånt gillar jag inte alls.
?????
Skriv gärna vad du tycket :)
Känns lite tråkigt att bara skriva om vad man gör hela dagarna så nu behöver jag eran hjälp.
Tack!
Vad tycker ni?
Gick in på den och kollade lite och jag måste säga att typ helften av människorna uttryckte sug rasistiskt på något sätt typ "neger" och "skicka hem dom"osv.
Det är väl inte på något sätt invandrarnas fel att man inte får sjunga nationalsången det är knappas dom som bestämer här i sverige.
Dessutom att folk är så töntiga och säger att bara för att man inte får säga neger så får man inte säga vitlök,
det är verkligen inte sammasak och sånt är bara töntigt att ens gämföra.
Alla väljer väl om dom vill sjunga nationalsången eller inte, jag brukade inte göra och jag blev aldrig tvingade dom som gjorde det blev heller aldrig kalladade rasister.
Jag valde att inte göra det för att jag inte tycker att det är något för mig men bara för att man inte vill göra det så finns det folk som tycker att jag kan "åka tillbaka dit jag kom från" och DET är rasistiskt!
Om mina barn vill sjunga eller inte så spellar det mig ingen roll men ingen jävel har rätt att säga elaka saker till dom för att det dom väljer.
En sak jag faktiskt tycker är fel är att vissa skolor har slutat servera fläsk bara för att det finns ungar som inte äter det.
Det tycker jag är fel samma sak där man kan faktiskt välja om man vill äta det eller inte ingen där heller som tvingar ungar att äta fläsk.
Så bara för att vissa religoner inte äter det ska det inte gå ut över alla andra.
Det skulle vara som typ bara för att det finns vegitarianer på skolor så slutar allt kött serveras.
Men som dom sa i gruppen svenskar och sverige ska inte behöva anpassa sig när det gäller vissa saker herre gud det här är sverige.
Det som faktiskt gör mig lite rädd är precis sånt här som dom skrev i gruppen en massa rasistiska saker,
när det gäller sånt så skulle jag bara vilja flytta till Guatemala igen just för att där ser man ut som alla andra och man blir inte lika lätt påhoppad.
Har hänt flera gånger att folk kallat mig jävla invandrare och åk hem och sånt skit.
Bara för att jag inte ser ut som en svensk antar alla att jag är invandrare.
Vilket jag tycker är skit!
Jag mår illa av allt som kan hända mina barn bara för att som inte är ljushyade och har blåa ögon.
Jag hatar att människor är så hatiska och kan skada andra för att dom har en annan hudfärg.
Herre gud jag gillar inte alla kulturer och så men jag går inte runt och säger det eller skulle aldrig spöa någon för att dom ser ut på ett annat sätt.
Men jag kan vara ärlig när jag säger att just för att folk antar att jag är invandrare och dom i sig antar att alla invandrare är idoter så skulle jag gärna vilja skicka hem alla invandrare som är idioter!
Absolut inte dom invandrare som inte är det men just för som utlännigarna som är idoter försör för oss alla andra som också är utländska.
Vi får skit för det andra har gjort.
Det här med ammning
En del mammor som ammar tycker att det är själv klart att amma vart som helst när som helst bara för att barnet är hungrigt.
Läste en artikel i Metro om en mamma som ammade på ica eller på Åhlens aa när ungen ville ha mat slänge hon upp bröstet och lät ungen amma.
Hon hade blivit tillsagd av en vakt i en galleria som sa att det faktiskt fanns ammningsrum.
Hennes svar blev att hon visste det men det var så tråkigt att sitta där.
Själv tycker jag inte att man kan amma vart som helst hur som helst, tycker att man ska visa respekt för andra runt om.
Jag ammar ju Isabel och ammade Antonio också, jag ammade även när jag var på stan på cafee och sånt men skillnaden är att jag vet att alla inte vill se när man ammar och därför hade jag en filt över eller ammningskläder så alla andra inte behövde se.
Jag tycker att det är ganska äckligt att se när mammor flashar sina bröst hur som helst, som när vi var på Ikea så satt vi och åt och pratade så satt det ett gäng mammor framför och plötsligt så visar hon hela bröstet innn hon han ungen där, tappade matlusten direkt.
Alltså säga att det är en rättighet att amma hur som helst var man än vill är fel, bara för att det är naturligt så är det inte rätt att göra det offentligt precis som man vill.
Läste i en tidning att det var en kille som också tycket det var fel och sa också att bara för att det är naturligt så är det inte rätt.
Han sa också att kissa är naturligt och det är något som alla gör men det gör det inte rätt att kissa vart som helst.
Okej det är inte samma sak men vi kanske fattar vart jag vill komma :D
Finns saker som är jobbigare
Kl är snart 1 och lillan sover och min man har precis gått.
Skulle nog behövas städas lite här men jag har ont i kroppen så det får vänta lite.
Har kollat på avsnitt av 16 and pregnant på mtv.com, måste säga att det irriterar mig ganska mycket att dom vinklat det så att det bara är jobbigt att vara ung mamma och att alla blir gravida av misstag och att nästan alla pappor är riktigta idioter.
Enligt mig har jag aldrig tyckt att det varit jobbigt eller svårt att vara mamma,
det som är jobbigt och riktigt svårt ibalnd är att vara gift och uppfostra två barn tillsammans med någon.
Självklart "tvingas" man att växa upp när man blir mamma men för mig har det varit jobbigare att växa upp när det gäller andra saker som tex i en relation.
Då menar jag inte att vi tvingades att gifta oss för det ville vi ju sjlvklart för att vi älskar varandra men lite mera det att nu ses man så väldigt vuxen av andra bara för att man är gift på något sätt.
Man tvingas helt enkelt ta gemmensamma beslut om saker som kanske inte alltid är så lätt och man får helt plötsligt en ny familj, som inte riktigt var där innan man gifte sig, men svärmor aa alla dom.
Min man och jag har gansk olika syn på saker som att tex som att man behöver bjuda in hela familjen till födelsedagar om man inte har kontakt med dom, det måste vara lika för bådas familjer även om man har olika bra kontakt med dom, allt sånt som han tycker är självklart.
Jag vet inte riktogt vart jag vill komma med det här men bara att det är jobbigare att vara gift än själva mamma grejen, det är i alla fall vad jag tycker.
Nej nu ska jag sluta babbla och hitta på något annat.
Antonio liten plutt.
Trygg
Tänkte lite nu när jag nattade Antonio, min syster sa till mig att hon tyckte att jag gullade för mycket med mina barn att det bara var onödigt gull och att jag daddar dom och att om man gör det så kommer barn att bli osäkra och inte trygga.
Andra har också sagt att det är bra att ha barnvakt och att om man inte låter andra vara barnvakt då och då så kommer barn bli rädda och inte kunna ha barnvakt.
Nu kan jag ju bara berätta hur det är för Antonio.
Jag har alltid visat väldigt mycket att jag älskar honom jag säger det säkert ett tio tal gånger om dagen, jag pussar och kramar på honom.
Jag är nog också lite överbeskyddande men allt det här tror jag att det gör så att han förstår att vi finns här och aldrig försvinner för varje gång man träffar nya vuxna med honom så säger dom,
-Gud vilken glad och trygg liten kille.
Alltid alltid för vi höra det och han har haft barnvakt ett fåtal gången eftersom att jag som sagt inte igentligen gillar att låta andra passa honom men han har som sagt haft barnvakt och dom gångerna har det gått jätte bra även om han kanske inte träffat dom personerna så många gånger innan.
Det jag vill ha sagt med det här är i alla fall att jag VET vad som är bäst för mina barn och om andra tycker att jag gullar eller daddar mina barn för mycket, så tyck det.
På samma sätt som jag tycker att det är konstigt att man aldrig hör någon annan säga "öppet" att man äslakr sitt barn.
Min man och jag pratade lite om det idag och det är faktiskt så, man hör aldrig någon förälder på typ bussen eller tunnelbannan säga öppet till sitt barn
-Mamma/Pappa älskar dig.
eller ens busar med sitt barn.
Varför jag reagera på det är för att jag ofta får konstiga blickar när jag säger
-Mamma älskar dig mest i världen, till Antonio.
Tycker helt enkelt att det ges för lite kärlek till barnen öppet,
och att vuxna ska göra det lättast för sig sälva isället för barnet.
Som tex nattning allt ska vara på vuxnas villkor i stället för att tex få barnet att sova.
Många som har barn som inte kan somna själva använder metoder som tex 5min metoden och annat för att göra det enkelt för en själv, men varför inte prova olika saker som passar det lilla barnet bäst!?
Man borde ju fatta själv innan man skaffar barn att nu handlar inte allt om en själv längre och man kan inte alltid få som man vill, då menar jag inte att bara för att ungen inte vill sova ska den få vara uppe, men att man får kompromissa lite.
Eller???
Tycker ni jag är helt ute och cyklar?
Ibland blir man riktigt trött
Inatt halv 3 eller 3 så kom syster in med Antonio till mig.
Han satt på sängen en stund och sen la han sig ner och somnade, det var lite trångt att sova med båda barnen i sängen men det gick, kl 4 vaknade Isabel och jag kunde som tur var gå upp och fixa mat till henne utan att Antonio vaknade.
Sen sov vi alla tre till halv 8 och då gick Antonio och jag upp och åt lite frukost.
Att vara med mamma och syster gå sådär ett jävla gnäll på hur jag uppfostrar Antonio, syrran tycker att man måste typ ryta till för mista lilla grej och så säger hon att jag är för snäll mot honom och att han ska uppfostras si och så och bla bla bla.
Kan ju säga att jag blir grymt förbannad att dom inte låter mig ta hand om honom som jag vill, vad jag än gör eller vad det än är så säger någon av dom
-Så fick aldrig du göra när du var lite.
-Det hade aldrig du när du var liten
-Så gjorde mamma när du var liten.
-Så skulle jag aldrig låta mina barn göra.
Tydlgen tycker dom att mina ungar ska ha det PRECIS som jag när jag var lite allt ska vara på samma sät och bla bla bla.
Fan det är mina ungar, men jag antar att dom aldrig kommer respektera mig som mamma.
Allt jag kan göra är att fortsätta säga till dom, och hoppas att dom ska fatta.
Uch och fy!
Tänkte lite på Isabels dop och kom fram till att jag bara har två kompisar som jag ska bjuda.
Dom andra kan jag tyvärr inte räkna som kompisar längre..
Med tankte på att när Isabel föddes så fick hon ju stanna kvar på sjukhuset i nästan en månad och hur många av mina kompisar hörde av sig då och frågade hur det var med henne eller mig?
Jo två stycken!
Då ser man lätt vem som är ens riktiga vänner, det är väl inte så svårt att tex bara skicka ett sms och fråga hur det är med en liten bebis som ligger på sjukhus eller är det?
Om hon inte ens hade klarat sig hade dom inte ens vetat om det nu!
Alltså skiter jag rent ut sagt i mina så kallade "vänner"
Men jag kan säga att det gjorde mig ledsen att veta att kompisar man känt sen man gick på sexårs inte ens bryr sig, såna som man verkligen tyckt om.
Fan vilket slöseri att jag till och med bjöd dom till migg bröllop och till Antonios dop!
Nej pass på dom säger jag bara!
Riktigt j*vla dåligt!
Nu är vi hemma, Antonio höll på att gnäll som en galning så jag orkade inte sitta hemma med dom så vi åkte och åt lunch med mamma och sen fixade vi ett nytt bankkort till mig.
Sen jordbävningen i chile var så har jag undrat när sverige ska börja hjälpa dom.
Skicka pengar osv men det har ju inte hänt.
Varför är haiti eller vad det nu heter viktigare än chile?
Mamma sa att det är för att det är ett rikt land men det är så jävla mycket skit snack, det var en jordbävning i Guatemala och Honduras för ett antal år sen, dom två är verkligen inte rika länder.
Inte hjälpte sverige dom ett skit även om dom är fattiga,
så hur kommer det sig att "viktiga" människor här i sverige få bestämma vilka andra människor som är mer värda än andra?
Det är riktigt jävla dåligt och Latinamerika är väl dom enda som sverige inte hjälper.
Hur kommer det sig att andra svenskar inte reagerar?
Varför tycker ni är vi latinamerikaner mindre värda än andra?
Eller vad handlar det om, ska typ halva landets befolkning behöva dö för att någon ska bry sig?
Så lästa jag i alla fall det här i metro och det är ju skönt att någon annan brys sig!
Sånt här gör mig så förbannad!
Uch för sverige säger jag bara eftersom att sverige gör det så uppenbart att vissa människor är värda mer.
Unisex
Inte det att folk klär sina barn så, dom får göra som dom ville utan det att man ska bli på hoppad om man inte vill ha det så.
Min dotter har bara rosa, vita och röda kläder och en svart kläning.
Alla hennes kläder är typiska tjej kläder.
Hon har också rosa nappar och rosa nappflaskor och nu ska jag köpa en rosa quadolift till henne.
Hon har rosa lakan och rosa filtar, allt typiskt tjejigt.
När hon föddes sorterade jag blan Antonios gammla kläder och la undan alla kill kläder.
Det är inte så att hpn bara ska ha söta kläder, hon får ju ha colla tjejkläder också.
Min son har blått, svart, brunt och alla hans kläder är kill kläder.
Han har blåa lakan och blåa filtar en blå vagn.
Blåa nappar och blå nappflaskor.
Nu till saken, en del människor är allvarligt talat helt störda och tror att bara för jag klär min dotter i rosa och min son i blått så är min son mer värd.
För att tjejer i rosa blir bara små fjolliga tjejer som inte kan stå upp för sig själva eller ta plats.
Villket jag tycker är rena skiten.
Bara för att min dotter ha rosa kläder betyder inte att jag uppfostrar henne att sitta tyst och snällt i ett hörn.
Och bara för att min son var svart så betyder inte det att han ska ta en massa plats och bli en "typisk tuff kille"
Antonio har både en docka och en dockvagn. En knall rosa dockvagn kan jag tillägga.
Om min dotter vill leka med bilar när hon blir äldre eller snikra så får hon så klart göra det.
Min son kan ha både gulliga och colla käder och samma för min dotter.
Sen att kläderna har olika färg ska inte göra dom mer coola eller gulliga.
Om alla vuxna bara höll käften och inte snackade så mycket om hur man ska klä sina barn utan hur man ska uppfostra barnen så skulle det inte finnas så mycket problem.
Ska jag verkligen behöva klä min dotter i kill kläder bara för att hon ska vara lika mycket värd som en kille i någon annans ögon???
Nej verkligen inte!
Jag älskar båda mina barn precis lika mycket och jag tänker uppfostra dom likadant.
...................
Själva grejen med min blogg var ju igentligen att jag skulle kunna skriva väldigt öppet om saker och ting.
Men eftersom att det finns vissa människor som läser min blogg så går det inte.
Till och med sånna som inte ens gillar mig, så då kan man ju undra varför dom ens läser.
För att kanske se om jag skriver något elakt och sen gå och berätta det för min man!?
Antagligen jaa, men saken är ju den att min man läser inte min blogg han ver mycket väl att jag har den och han vet vad jag tycker om saker och ting och vissa människor.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med bloggen.
Känns lixom lite mennigslöst om jag nu ska sitta här och låtsas om att vissa saker inte ens stör mig när det gör de ganska mycket.
