Prinsen & Prinsessan

Idag pratade vi med doktorn och vi kom fram till att vi skulle ha som mål att Isabel kom hem i mitten av nästa vecka.
Så nu skulle dom försöka fixa så att vi/jag kan sova där några nätter och vara där hela dagarna så att ammningen fungerar ordentligt.
Vi kom också fram till att hon inte behövde ha sonden längre så när jag få ett rum där så ska dom ta bort den
Hemma ska hon alltså få amma och sen nappa lite.
Känns väldigt skönt att hon inte behöver sonden längre, iallafall inte när hon kommer hem.
För då behöver hon inte heller hemvård.

På vägen till sös gick vi in på hm och köpte kläder till henne i stl44, vita och gröna tror jag att dom var, en pyjamas med kaniner också.
Dom hade inga andra, ville helst ha rosa kläder men ska se om jag hitter det någon annan stans
skrivet den 3 december 2009

02:00

Jag är verkligen trött men jag kan inte sova.
Isabel låter så mycket och så ligger barn akuten precis under och det är en mamma som skriker och gråter.
Vågar inte ens täka på vad som hänt.
Läskigt är det iallafall.
Min man kollar på Gudfadern och vi har precis ätit lite mat.

Innan maten nappade och ammade jag lillan så jag hoppas att jag kan få sova minst två timmar.
Hade helt glömmt hur det var att ha en liten som alltid ska äta
Fast det var ju inte så länge sedan Antonio började ju inte sova hela nätter förens tre månader sen.
Haha men det var tre hela månader med hel natts sömn
Skivit den 6 december 2009

Månadag 7 December

 

Jaa!

Utskriven

'¨'
Vaknade kl 08:00.
Panik! Skulle vara på sös kvart över 9.
Innan jag kunde gå skulle jag klä på mig jag skulle klä på Isabel och dessutom skulle jag amma henne.
Skulle aldrig hinna dit med tunnelbannan och buss.
Istället fick det bli taxi.
Hon hade gått upp 80g sen i måndags.
Sen gick vi till en annan avdelnig för att kolla hennes hörsel.
Båda öronen blev godkända.
Sen gick vi tillbaka till avdelningen så fick vi vänta lite, sen kom dom och sa att Isabel blev utskriven nu.
Känns jätte bra
Nu är vi hemma och lillan sover och lillen bankar med kontrollen i golvet.
Ska försöka vila lite nu.

 

Tänkt att Isabel egentligen bara skulle levt i 9 månader nu :P
Idag räknas hon i alla fall som 9 mån.
Tycker fortfarade att det är lite konstigt.
Känner två som har söner födda på samma dag som Bel dom är inte så mycket större eller dom väger mer men annars inte så mycket

Bel kan i alla fall
Sitta
Krypa
Ställa sig mot saker
Säga mamma o pappa
Klappa händerna
Vinka
Sätta sig upp från krypande
Dricka själv ur mugg
Hon har 4 tänder och 3 till på gång
Hon kan pincettgreppet
Hon kan knäppa med tungan
Hon kan fnysa det skit roligt ut älskade Antonio också göra när han var liten.


Hon är stor tjej nu :D
fast stl 80 i kläder får nog vänta hon drunknar i 74 kläder men 68 är för litet.

Min underbara lilla skatt blir hela 10 månader idag!
Bara 2 månader kvar tills 1års kalas! :D
Finaste flickan i världen och hon är bara min (nästan)

10 månaders kontroll blir ju inte förens om två månader och 8 mån kontroll har man ju inte men jag var tvungen att kolla vad man skulle kunna och så här stod det.

8 månader: Rädd för främmande ansikten.

haha snällt ska man låta ungen kolla på en främmande människa och sen om ungen inte gråter och skriker så är ungen konstig eller vad :D haha
Bel är inte rädd för främande människor om dom inte stirrar på henne men hej vem skulle inte bli rädd om en främande männska stod och stirrade på en :D


10 månader: Reser sig, går utmed möbler. Vinkar. Förstår enstaka ord. Sitter stadigt utan stöd. Plockar smulor med pincettgrepp. Nyanserat joller.

Läkar kontroll.

10 månader: Psykomotorisk utveckling (rädd för främmande, jollrar nyanserat, förstår enstaka ord, vinkar).

Har pincettgrepp, fallskyddsreflex. Längd och vikt, huvudomfång. Skelning? Auskultera cor, palp buk, ev. undersökning i förälders knä.

Sitta kan hon, plocka smulor han hon.
Nyansera joller va f betyder det?
Hon kan nästan säga mamma och pappa.
Vinka kan hon nästan såg jag idag :P

Men som sagt hon räknas ju som 8 mån så hon har ett tag på sig :)
Hon kommer säkert behöva gå till läkaren för att kolla skelning.
Folk tycker att både jag och Antonio skelar men det gör vi inte vi har varit hoss ögon läkaren och hon säger att det är för att vi har breda näsben och därför ser det ut som att vi skelar.

De flesta prematurer kommer ifatt under första levnadsåret. Korrigera för prematuriteten vid ”nyckelåldrar” d.v.s. är barnet exempelvis 2 mån för tidigt född, så jämför med 6 månaders färdigheter vid 8 månaders kronologisk ålder. Lyssna alltid på föräldrarnas oro. Barnet kan ha avvikelse i en funktion – vid osäkerhet eller avvikelse i flera funktioner, kontakta barnläkare. Barn med mental retardation har som regel förseningar inom alla sektorer. Barn med cerebral pares kan ha isolerad grovmotorisk försening/svag spontanmotorik/tonusförändringar. Observera ev sidoskillnad! Konsultera alltid barnläkare vid osäkerhe!.





Fast jag måste säga att deras "krav" är lite konstiga

2 år: Två-ordsmeningar. Går uppför trappa.


Två ord bara?
Antonio kan ju säga 5 ords menigar.

Haha gå upp för trappa har han kunnat länge


3 år: Leker med andra barn.


Det beror väl helt på vilken nivå man menar på.
Antonio leker ju med barn och det har han gjort ett tag.

Det som kan få dom här söta kläderna att bli ännu finare är ju om dom är på min lilla prinsessa :D
Gulligt!

är nu 7 månader i utvecklingen.
Hon har två tänder och hon "pratar" en väldig massa.
Hon kan sitta ibland när hon inte tänker på det, annars sparkar hon med benen och tappar balansen.
Igår tod hon sina första kryp "steg" i sängen och sen på balkongen så det är på g nu och jag tror att hon kommer kunna krypa innan vi kommer hem från landet.

Hennes lilla rum är nästan klart nu jag har sytt som en galninge och är riktigt nöjd!
Färgen på mitten bilden är den riktiga färgen.


Vad tycks?

Bel idag första krypet såg jätte roligt ut han vände på överkroppen
(Första bilden)


Håller på att fixa en ny blogg klicka på bilden ovan så kommer du till min nya blogg.
Väntar på att få fixa till den så länge kommer jag skriva både här och där dom två första inläggen är samma som här men det kommer vara olika från och med nu.
Sen när den andra är klart kommer jag inte skriva här längre så ni som följer mig via bloglovin får gärna börja följa den andra istället.

Nästan exakt 8 månader sen min lilla Prinsessa föddes.

Min vackra lilla flicka.
Förtsa gången jag såg dig kunde jag inte fatta att man kunde vara så liten.
Du var så vacker och jag önskar att vi kunde fått vara tillsamans varje minut sen du föddes men allt blir inte som man tänkt.
När dom tog dig från min finns det inte ord som kan beskriva hur jag kände.
Att inte få ha dig hos mig vara sekund skar i mitt hjärta att behöva lämna dig ensam kvar på sjukhuset fick mig nästan att gå under.

Min vackra Isabel du är så stark och varje gång jag tittar på dig ser jag ren kärlek.
Början vi fick med dig gjorde oss starka men det fick oss också att inse att liver är inte alltis självklart.

Att nu bara kunna gå in till dig och ge dig en puss innan jag lägger mig gör mig överlycklig och inget ska någonsin få mig att vara ifrån dig eller din bror igen.

Ni ger mig styrka varje dag och att ni finns i mitt liv betyder allt för mig.
Jag gör allt för er och ni kan nog alldrig fatta hur mycket ni betyder och hur mycket jag älskar er för inga ord i världen kan beskriva min kärlek till er!

Hahaha!
Nu måste jag bara få skratta lite åt en del svenskar.
Läste på nätet om att ta hål i öronen på bebisar och kan inte annat än skratta åt en del människor.

En del tycker att man inkräktar på deras kropp
en del tycker att det ska vara förbjudet
en del tror att ungarna kan få men resten av livet av "ärret" som blir kvar.
en del tycker att det är smma sak som tatuering

Alltså ursäkta men hur är ni pantade?

I tex Guatemala för man nästan det på alla nyfödda för att visa att det är en liten flicka och jag tror knappast att var enda unge där har fått men för livet.
Jag är en av dom som fick hål i öronen när jag var jätte jätte liten och jag har alltid älskat att ha hål i öronen.
Jag har alltid tyckt att det är fint och just för att jag fick det när jag var bebis alltså blir det lite speciellt.
Herre gud på en del låter det som att man misshandlar sitt barn.

En del är så jävla insyltade på att det är fel bara för att vi har en annan kultur men allvarligt tror ni att ni är så mycket bättre då?
Kolla bara tex på vilka slags kläder ni klär era barn i som små fjårtisar högklackat bh smink osv.
Även om det nu inte är samma sak så är det bara ett exempel på vilken sjuk värld ni lever i.
Att ta hål i öronen är tydligen som misshandel men att klä era barn som små horor det har ni inga problem med!

Nej okej men så här tänkt på alla föräldrar som kör 5min metoden den riktiga alltså där ungen får skrika sig till sömns varje natt under en vecka tror ni att barnet mår bra av det, smärtan av hål i öronen går över på kanske 5 min, men tänkt att skrika och vara ledsen hela nätter i en vecka kanske mera är det bra då?

Eller ni som tycker att det är misshandel att ta hål i öronen är det då okej att gå till Bvc och låta barnen ta sprutor tycker ni att man ska söva ner barnen till det också för annars blir det misshandel?
För jag menar det gör väl också ont att få sprutor som man också kan få 40graders feber av eller har jag fel!

Nu har jag sagt det jag vill säga så nu är det bra med det!

Lovade bilder så här är bilder från Isabels dop

Vi fick tydligen ingen bra bild på bara lilla familjen men vi är ju snygga var och en också haha
Dom som står där fram med oss är min storasyster (Gudmor) och Robin (Gudfar) min mans barndoms kompis


Är jag inte extra snygg på bilden på bara mig haha!!
Jaja man måste bjuda lite på sig själv :)

Igentligen gillar jag inte Familjelivs forum för jag tycker att det ofta blir tjafts och vuxna kan inte bete sig som vuxna men i vissa fall är det tur att det forumet finns.
Jag har som en del vet haft det jobbigt psykiskt sen Isabel föddes allt det med sjukhuset att jag var rädd at hon inte skulle klara sig.

Även om hon nu mår bra och är världens underbaraste lilla tjej så klarar jag inte av sjuhus jag får ångest och panik när jag bara ens tänker på det.
Att titta på bilder från sjukhuset klara jag inte av jag börjar helt enkelt gråta och vill bara springa in till Isabel och ta upp henne och pussa och krama och aldrig lägga ner henne igen.

Till en del har jag sett det som en normal reaktion av det som hänt men igår frågade andra på fl om det verkligen var normalt och visst att det är nprmalt men kanske inte så här lång tid efter.
Det dom har rätt i att jag kanske borde prata med mvc eller bvc för att bearbeta det som hänt.

På neo avdelningen fanns det en kurator men under hela månaden pratade vi med henne en gång och det var inte så att hon eller personalen erbjöd sig att prata.
Vilket dom borde alla har inte lätt att prata eller ens visa sina känslor.
Jag stängde av mig helt när jag var där ingen visste hur dåligt jag mådde inte ens min man och jag trodde hela tiden att han bara inte orkade åka tid för att han var lat men sen efter visade det sig när vi satt och pratade att han kände precis lika som jag han hade varit rädd för att våran dotter inte skulle klara sig.

Hade vi fått prata med någon hade nog hela den månaden och dom närmaste månaderna efter blivit mycket bättre för oss alla fyra.

Jag fick ju inte bara dåligt samvete för Isabels skull utan för Antonio också,
delvis för att hela graviditeten hadevarit jobbig och jag hade inte kunnat ta hand om Antonio så mycket så det mesta fick hans pappa göra och nu när det här hände så var jag för första gågen i hans liv tvungen att vara ifårn honom.
Flera nätter var jag borta och innan Isabel föddes hade jag inte varit irfån honom mer än 5timmar.
Nu sov jag borta och kom hem kanske 3 timmar och sen iväg igen och kom hem när han somnat.

Nej uch bara att sitta här och skiva om det gör ont i mig kan känner mig som en j*vligt dålig mamma för båda mina barn.
Fan alltså hur kunde jag lämna Isabel på sjukhuset att ens åka hem utan henne hur klarade jag det?!
Bara träffa Antonio 2-3 timmar per dag nästan en hel månad hur gick det till!
Men det jobbigade var när Isabel var 2 nästan tre veckor jag blev jätte förkyld och eftersom att det var svininfluensa tider då och för att hon var så liten fick jag inte ens åka till sjukhuset för att lämna mjölk och den här jävla förkylningen höll sig i EN VECKA.
Fatta jag träffade inte henne på en hel vecka och jag låg och grät hemma hela den veckan hur kunde jag vara så dum och gå och bli sjuk när min lilla dotter ligger på sjukhuset och kanske inte ens klarar sig.
Hon kommer glömma bort mig och tänk om det händer något och jag inte ens kan åka dig för att jag ligger här och är sjuk!
Fan hur kunde jag vara så dum och bli sjuk just nu!!
Det var typ allt jag tänkte på varje dag fick min man ringa till sjukhuset och fråga hur det var med henne för jag kunde inte vågade inte med rädsla för att dom skulle säga någon hemskt hade hänt.

Det här är kanske 5 gången jag skrivit det här men att gå och prata med någon om det klarar jag inte jag kan ju nästan inte ens sitta här och skriva om det utan att gråta och ja är ingen sån preson som gråter inför andra.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med allt det här ni kanske inte ens tycker att det är något att må dåligt över.



Självklart är jag tacksam för att jag har en glad och underbar liten dotter och just därför önskar jag att jag inte behövde känna på det här sättet.
Jag har alltid velat ha många barn och även om det inte är aktuellt just nu äe jag rädd för att jag inte vågar bli gravid igen.
Det här kan ju hända igen och kanske till och med att bebisen föds ännu tidigare och jag skulle nog inte klara av att gå igenom allt det här igen.

Ni får absolut inte tolka det som att det är Isabels fel att jag mår dåligt eller att jag som det är just nu inte skulle våga få flera barn.
Absolut inte den lilla tjejen älskar jag så sjukt mycket och om dte är någons fel så är det mitt att jag inte kan visa mina känslor och berätta för andra hur jag mår.
Men jag trodde helt enkelt att när hon komer hem från sjukhuset så kommer allt bli bra men så blev det ju inte riktigt och jag hade inte en tanke på att jag skulle känna så här om sjukhus tiden efter så lång tid.


Titta bara hur underbart vacker och söt min lilla dotter är!
Älskar henne så mycket!
Mammas lilla hjärta.