Svar på frågor

Svar till Isabelle


isabelle om Dag 03 – Mina föräldrar:
hej, jag råkade se ngt inlägg förra veckan om att du skrev att du var trött på allt, att allt var dåligt mellan dig o din man, hur kom det sig att du tog bort det, harni löst era problem nu?

en till fråga :) Kan du inte berätta lite om vart din man är adopterad från och när han kom till sverige osv?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla problemen är inte lösta men jag tog bort inlägget för att det känns inte som någon idee att klaga och tycka att allt är jobbigt och dåligt.
För även om det kanske verkade så i inlägget är det långt ifrån dåligt hea tiden :)

Visst det är skit jobbigt iblan men vi är gifta och vi ger inte upp för lite bråk älskar man verkligen varandra så kämpar man tillsammans.
Skillsmässa är en feg lösning på sina problem!

Självklart kan jag berätta om min man men bara små detaljer. Fram tills att min man kom till sverige var livet väldigt väldigt tufft för honom så jag kan bara berätta i det stora hela.
Min man föddes i Colombia 87 .
När rödakorset hittade honom så bodde han på gatan och han var väligt undernärd så dom bestämde sig för att hjälpa honom och det var så han kunde bli adopterad till sverige och han kom hit när han var 6 år.
Så ni kan ju tänka er hur tufft det har varit för honom att vara så gammal och leva själv på gatan.

Precis som jag har han ingen pappa här i sverige, utan en mamma och en lillasyster och hon kommer också från Colombia
.

..
Eftersom att vi båda är adopterade och är uppväxta med en mamma tycker vi precis lika om äktenskap och barnen.
Att växa upp utan en pappa har varit väldigt jobbigt för oss båda och det finns inget som gör mig gladare än att se mina barn med sin pappa.
Därför har det varit extra underbart att vi har kunnat vara hemma båda två med barnen under hela föräldrarledigheten.
Man gifter sig en gång och man skilljer sig inte bara för bråk, visst om någon slår en eller är otrogen men inte annars.


Kommentarer
Postat av: Tova

Fint skrivet, och kul att veta lite mer om era bakgrunder :) man kan ju inte ens föreställa sig hur det måste kännas att leva på gatan som ett litet barn, usch. Men man blir nog väldigt stark som person senare i livet.

Kram

2010-11-26 @ 17:01:04
URL: http://trasslet.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0