LVU Behandlingshem Psyket!

Har tänkt lite.
När vi följde med mamma till landet satt jag och mamma och pratade om gammal tider.

Fan jag hatar att prata om det även om jag klara av att prata om det så skämtar jag alltid bort det.
Att alla inte vet vad som hänt är väldigt skönt men att mamma vet saker som hänt är det jobbigaste.
När hon vill prata om det, saker jag inte bearbetat men i alla fall måste lägga åt sidan nu har det gått 4år och jag har mina barn att tänka på.
Jag kan inte börja tycka synd om mig själv för saker som hänt mig även om det var jävligt hemskt.

Hur jag och min mamma blev behandlade är helt sjukt,
människor antog att det var fel på min och mammas relation att hon inte var någon bra mamm aoch att jag inte klarade av henne.

Det finns ingen sanning i det, min mamma är väldens bästa och hon har alltid funits där för mig.
Jag ville bo hemma för att jag inte ville att folk skulle få reda på vad som igentligen hänt men att mamma fick veta det var för att jag var under 18.

Alla jävla ställen jag varit på psyket, akuten, behandlingshem, utredningshem jag vet inte allt vad det var men va fan
inget av dom här ställena hjälpte mig ett skit.
Självklart fanns det några snälla människor som jobbade på några av dom här ställena som fick mig att må bättre.
Även omjag inte pratade om vad som hänt så att bara kunna lita på någon hjälpte mig att må lite bättre.

Två som absolut hjälpte mig att må bycket bättre var Affi och Dezzi, vad skulle jag gjort utan er?
Affi är så klok och vuxen och sa åt mig att jag absolut måste åka tillbaka hem och inte rymma igen och Dezzi och jag som skyddade och ställde upp för varandra under hela tiden vi var på Högantorp.

Mamma säger att hon skulle vilja skriva en bok om allt som hänt.
För allt som jag gjorde gick ju självklart ut över mamma eftersom att det är bara min mamma som jag har nära.

När jag tittar tillbaka fattar jag hur sjukt dåligt jag mådde som ens kunde uttsätta mig själv för sånna saker och värre hur jag kunde göra så mot mamma.

Jag ville bort jag ville dö jag önskade att all smärta bara kunde försvinna.
Fattade inte verför det här skulle hända just mig av alla människor.


Vet inte hur många gånger jag hamnade på psyket hur många gånger jag rymde och hur många gånger polisen hämtade mig.
Vet inte hur många poliser jag slagit sparkat.



Mitt lilla ljus i det hela var min Lima min lilla vovve som fanns där helatiden som bara lyssnade aldrig sa något dumt bara var snäll och underbar.
Jag behövde få träffa henne men jag fick inte,
jag blev förkrossad jätte ledsen och ville ut från högantorp så dom slänge in mig på isoleringen.

Vi hade det värre där än man har på fängelser vi fick gå ut en gång i veckan om man skött sig och det var en halvtimme kanske.
Jag började röka för det var bara då man fick gå ut på en pytte liten balkong 3-4 gånger om dagen.
Valde det för det var chansen till att få göra något annat än att vara inlåst hela dagarna.




Magelungen jaa vad ska man säga om det.
Vet inte ens vart jag ska börja.
När jag hamnade på Högantorp fick jag LVU och hade det när jag kom till Magelungen.
Fan va jag hatade det där stället jag ville bara bränna ner skiten och en del personal som tror att dom vet allt och ska vara så jävla "jag vet att det här är jätte jobbigt" bla bla bla.
Va fan vet ni igentligen!
Ni har inte själva varit med om dom här sakerna eller hur?
Ni har bara läst i några jävla böker om saker vi gått igeom som ni bara kan fantisera om hur hemskt det varit.
Att lära från andra ungdomar är inte alltid värt något.
Alla är olika vilket n inte fattar ni leker era jävla lerkar och lådsas vara så jävla smarta.
Tror att ni vet allt.

Det värsta var nog när man var ledsen och bara ville därifrån då var deras svar "gå då du är här frivilligt, det är bara att gå dörren är öppen"
Jag spyr på alla er som sa det!

Vad hade jag för jävla val va?
Jag hade för fan LVU skulle jag sticka skulle jag hamna på Högantorp igen eller något annat jävla ställe där men blev behandlad som skit.
Personal som var arbets skade och bara tyckte att vi ungdumar var jobbiga.
När någon skar sig fick man kommentaren "sluta upp med att vara löjlig"
"du vill bara ha uppmärksamhet"*



Fuck you!
Är det vad ni tror ska ni inte jobba me det här.

Vill man ha uppmärksamhet ser man till att folk ser att man skär sig.
Gör man det mot ångesten och inte visar upp det så är det fan inte uppmärksamhet man vill ha.

En gång var jag så jävla förbannad och hade smält igen toa dörren då var det en av personalen på Högarntorp som hoppade på mig brottade ner mig och satte sig på mig.
Han höll så hårt att jag nästan inte kunde andas.

Jag vet inte riktigt vart jag vill med allt det här men jag tycker det är för jävligt hur personal får vara.
Det fanns två personal på Magelungen som verkligen var snälla och var sånna som verkligen brydde sig.
Två av alla jävla människor som jobbade där.

Jag var tvungen att bo där i nästan ett år men vad fick jag ut av det?
Inget helt ärligt det jag gjorde där med dom var att laga mat pyssla och ha idrott.

Vilket bra behandligshem va?
Vad blir bättre av att spela basket eller måla eller lära sig laga soppa?
Kan någon svara på det för jag förstår det verkligen inte.

0 koll hade dom ju , folk drack knarkade hade sex folk blev mobbade!
Någon hade varit ute en kväll och blivit våldtagen någon fick ätstörningar folk satt på sitt rum och skar sig några klättrade ut genom fönstrerna.

Nej jag blir bara arg på allt det här.
Jag vet varför jag mådde dåligt och nej självklart ville jag inte berätta för någon varför.
Några smarta personer räknade ut det själva men dom flesta bara antog att jag var en vanlig deppig tonåring.

Lita på människor har jag väldigt svårt att göra och att jag vågat lita på människor på dom här ställena ångrar jag som fan.
Finns det någon av dom man fortfarande har kontakt med?
Nej självklart för det ingår väl i jobbet att man inte ska ha kontakt efter.

Fick jag ta tillbaka en sak som är det helt klart att jag någonsin litade på någon så pass mycket att jag började prata med den personen.
Vad haf jag fått av det inget inte ett jävla skit jo okej nu ljuger jag ånges fick jag just nu det är allt jag fått!

Ja nu har jag tagit ett steg igen och skrivit om det här men hjälper det här "steget" ens?






Kommentarer
Postat av: Tin-Tin74

Kan bara anta hur jobbigt du haft det i tonåren. Jag har en syster som lider av panikångest och vet hur jobbigt det är. Det är starkt av dig att du skriver lite om hur du haft det. När du känner att du själv orkar kanske du skulle utbilda dig och själv börja jobba på ett behandlingshem. Med din egna erfarenhet så har du så mycket mer att ge och kan förstå bättre än någon som läst sig till förståelse.

2010-07-11 @ 05:12:35
URL: http://tintin74.blogspot.com/
Postat av: alizia

SÖTA UNGAR!

2010-07-11 @ 08:12:57
URL: http://colombianaa.blogg.se/
Postat av: camilla

jag sökte lite på internet ang lvu och fick fram din blogg och vad berörd jag blev! jag hade själv lvu från 14 års ålder till 21 och jag var även på högantorp bla och det var faktist d värsta stället jag vart på och sedan läsa nu att det inte blivit bättre gör mig förbannad!

tycker inte dom där hemmet gjort nån nytta för mig jag var på olika paragraf 12 hem som högantorp och bergsmansgården osv och olika hvb hem och hassela men det enda bra stället som verkligen hjälpte mig där personalen jobbade från hjärtat och ville hjälpa det var ett 12 stegs behandling nere i skåne prokrami där var jag som 19 åring, så bra ställen finns men är verkligen få, jag tänker på stackars ungdomar som bara få erfara dom dåliga vilken bild får dom av samhället?

idag är jag 26 år 2 barnsmamma studerar allt man missat..lever idag bättre men fått kämpat extra hårt för att klara det vardagliga som andra kanske kan klara direkt, har hopp om livet nu och mina barn e det bästa som hänt mig.

Tycker du e stark som delar med dig!

Kram!

2010-08-29 @ 16:00:33
Postat av: Anna

Hej. Vill tipsa om ideell förening för placerad/tidigare placerade barn och unga t.ex. i familjehem, HVB-hem eller SiS. Finns på FB: www.facebook.com/ageramedflera

2011-11-19 @ 00:52:30
Postat av: Anonym

Hej. Vill tipsa om ideell förening för placerad/tidigare placerade barn och unga t.ex. i familjehem, HVB-hem eller SiS. Finns på FB: www.facebook.com/ageramedflera

2011-11-19 @ 00:54:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0