Prinsen & Prinsessan

Jag vaknade kl 12, fick sovmorgon efter tvingat min amn till den, inte så snällt jag vet men jag vaknade på felsida.
Ni har vi varit och köpt godis och glass och nu tränar min man igen.
Antonio står i fönstret och ser på, därför passar jag på att sitta vid datorn.
När dom har tränat klart så ska vi ära lunch.

Jag har tänkt på en sak väldigt mycket under dom senaste veckorna.
Allt började med att vi satt hemma och åt middag och jag lutade amen på bordet.
Så såg jag att min man satt och stirrade på armen, så jag undrade varför han gjorde det.
Han sa att jag hade en läskigt smal arm, jag fattade inte vad han menade så han tog en bild och jag fick se själv.
Fan vilken va jag blev rädd, om jag inte hade vetat att det var min arm så ahde jag lätt trott att det var en underviktig som amen att på.
Sen tänkte jag inte så mycket på det, när jag var hoss Barmorskan sist vägde jag 56 nu det var i vecka 12 väger ja 52.
I vecka 15.
Jag fattar inte hur, jag tycker jag äter jätte mycket och typ massa godis och chips.
Så jag har tänkt på det ganska mycket jag menar jag är fan gravid och borde väga mera.
Så jag har mått ganska dåligt över det.
Men sen för några dagar sen kom min mans lilla syster ut ur badrumet och sa -
Mamma jag väger bara 52 nu.
Jag blev helt förvånad, min mans lilla syster är lika låg som jag men hon kan omöjligt väga så lite.
Jag skulle tippa på 62.
Eller så kanske hon väger 52
 så antingen  är jag inte så smal som min man nu påstår eller så ljuger min mans syster.

Jag vill vekligen inte att bebisen ska bli dålig för att jag gått ner i vikt.
Men å andra siden vet jag faktiskt inte vad jag borde väga.