Ensam


Sitter här själv, jag och min man började bråka igen.
Vi var på väg ner till stranden och så pratade vi och så tyckte jag att en sak som han syster sagt var roligt.
Då blev han arg och börjar försvara henne.
Så jag sa att om han ska hålla på sådär så går jag tilbaka.

Då skriker han att han inte har tid att tänka på mig om jag är sur.

Okej men alla andra har han tid för om dom blir sura eller ledsna men och jag blir det så skiter han bara i det.
Han och Antonio gick iallafall ner till stranden själva.

Fan va jag är trött på det här, bråk tjafs helatiden.
Är det inte vi så är det någon annan.
Grejen är att vi är för mycket med varandra, sen vi träffades för nästan tre år sen så har vi sammalagt varit ifrån varandra en månad.
Sen Antonio föddes har vi min man varit hemma med oss varje dag hela dagarna, utom 6 dagar.
Inte så konstigt att man bråkar.

Sen att jag aldrig får göra något själv,
även om min man är hemma varjedag så ska jag alltid ta med Antonio vad jag än gör.
Jag vet att han tycker det är jobbigt att vara med Antonio själv men allt jag vill är att kanske gå ut och träffa en kompis typ två timmar själv.

Jag längar hem!
Jag har ingen lust att åka till mammas land och sitta fast där yttligare två veckor med min man.
Där kan man verkligen inte göra något, man måste ha bil för att handla och så.
Uch uch

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0