Familj?

Jo jag sitter här och tänker på en sak som jag inte förstår.
Min man kom hit till sverigen när han var 7 år, och hans syster när hon var 5.
Det jag inte förstår är hur man kan älska ett barn som är så stort när man "får" dom.
Eller alltså jag förstår att man kan älskar så men, man kan ju älska vem som helst.
Det jag menar är hur man kan älska någon som sitt eget barn.
Eller hur man kan älska en kvinna som sin mamma när man är så stor.

Varför vill man ens ha så stora barn?
Inte för att vara elak men jag tror inte att min svärmor adopterade dom för att hon ville hjälpa dom äldre barnen utan att dom var så stora och dom behövdes inte tas om hand på samma sätt som en liten bebis behöver.


Samma sak med han "syster" hur kan han älska henne eller ens räkna henne som han syster?
Dom har kännt varandra i typ 5-6år.

Det är ju inget, jag har ju lixom en jätte bra kompis även om inte vi har samma  "mamma" så skulle jag ju lika gärna kunna räkna henne som min syster.
Vi har kännt varandra i typ 19 ½ år. Utav snart 20 år.
Jag älskar min syster för att hon är min syster även om inte biologiskt. Vi har ju vuxit upp tilsammans.
Vi har samma mamma här. Jag har kännt henne hela mitt liv som min syster.
Min bror är en annan sak även om vi inte bor i samma familj så är han ju min bror biologiskt.
Därför spelar det ingen roll om vi vuxigt upp tillsammans jag älskar honom endå.

Jag förstår det bara inte.
Det skulle vara som att jag adopterade en 6 åring och räknar den ungen som min egen!
No way säger jag bara, skulle inte kunna det.
Även om jag inte hade kunnat få barn hade jag aldrig adopterat.
Antonio är av mitt kött och blod, han är min bebis!
Inte någon annans bebis. Eller ja okej han är ju min mans bebis också =)*
Han är inte någons misstag eller någon betydelselös.
Antonio är min prins han är mitt allt.
Jag älskar honom så sjuk mycket att jag kan göra vad som helst för honom.
Om någon jävel skulle skada honom då jävlar! 

Hahah nu måste jag sluta skriva bara tanken på att någon kan skada honom gör mig riktigt förbannad.
Så det är bäst att jag slutar skriva innan jag skriver mera elakheter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0